Posts Tagged ‘Solblommahedin’
Solblomma intervju i popmuzik!
Thursday, May 4th, 2023
Photo by Jonas DahlbergSolblomma tar oss med till Helvetet på kommande albumet Tiptoe Into Limbo som släpps den 19:e Maj. Låtarna på albumet är nämligen inspirerade av berättelsen Dantes Inferno från Den Gudomliga Komedin. Vi får följa henne på en resa genom de olika cirklarna som utgör Helvetet, en resa Solblomma gör tillsammans med den romerske poeten Vergilius.
Först ut från albumet är singeln Pale like a Clown. Låten inleds filmiskt med dramatiska stråkar och piano och övergår sedan i ett lekfullt syntharrangemang och skön rytm. Känslan i låten fick mig att tänka på ett soundtrack till ett TV-spel, vilket någonstans känns helt rätt då det handlar om musik som ska ta dig ned i Helvetet. Ett äventyr kräver sin äventyrsmusik. Då kan förväntningarna inför vad som skall komma byggas upp.
Jag skickade över en knippe frågor till Solblomma om arbetet med låten och albumet.
Hur föddes idén till att göra musik till Dantes Inferno?
Jag har tidigare gjort ett tema-album om den nya Messias, ett auditivt skådespel där jag spelade alla roller. Ännu ett sådant ville jag åstadkomma. La Divina Commedia är ett skaldestycke som tillhör oss alla och envar, fritt att tolka och reproducera. Jag tänkte; häri kan jag uppfinna mitt eget Inferno, stoppa in vad som helst, hur som helst och vara fri såsom Dante en gång var när han skrev det på 1300-talet. Jag återupprättar Helvetets nio cirklar, men omskapar dem, gör dem till mina.
Hur arbetade du fram din alternativa berättelse utifrån Dantes original?
Jag utgick från den synd som bestraffas i var cirkel, behöll synden men förändrade utförandet av vedergällningen, justerade rollistan en smula och miljön där det hela ägde rum. Min väg genom Helvetet är otäck men slutet gott, såsom i Dantes original.
Var det en utmaning att hitta musikbild för varje cirkel i Infernot?
Faktiskt inte så svårt alls. I dödsrikets nio kretsar finns inga planeter och inget ljus. Där råder evigt mörker och tröstlös plåga och till på köpet står det skrivet på Helvetets port: ”Lasciate ogni speranza, voi ch ́entrate” (lämna allt hopp ni som går in.) När jag och min producent Håkan Folkesson väl befann oss bland cirklarna gjorde klangerna det också!
Det känns som ett väldigt ambitiöst projekt. Hur länge har du jobbat på låtarna?
I nära nog två år har vi arbetat med detta album. Vi ville ha allt perfekt i betydelsen; komma så nära den ursprungliga visionen kring ljudbild, stämning och tonlandskap som bara gick.
Först ut från albumet är Pale like a Clown, som då utspelas i första tamburen i Helvetet. Vilken känsla ville du fånga med den första låten?
Att vilddjuren smyger bakom träden, natten är djup och mörk och jag vilse, kall om benen och blek som en clown. Vergilius väntar på mig i skogens sista hörn. Han håller min hand och vi står på perrongen. Resan ska börja. Men färjekarlen Karon trilskas och vill inte ta mig med. Vergilius övertalar honom. Vi tar oss över Acheron och vidare in till sorgestaden. Det är känslan jag ville fånga i albumets första sång.
Jag älskar låtens syntproduktion. Hur jobbade du fram arrangemanget till låten?
Vi har i så hög grad som möjligt sökt skapa ett arrangemang som ska återspegla dödsriket och den orgie av mörker, plågor, förtvivlan och vanmakt som råder där. I första sången Pale like a clown står jag och Vergilius på tröskeln till alltsammans. Men vi vet ändå – vi är bara på besök! Färden genom underjorden går mot slutstationen, där hoppet står och möter oss med blommor i sin korg.
Håkan säger om musik och arr:
”Urspungsidén var att hålla allting 100% elektroniskt. Jag hade lyssnat en hel del på tidig techno, house, ambient typ Psyche/BFC – Elements & B12 – Electric Soma och fascinerats av hur avskalat men ändå kraftfullt det var. De första skisserna var mer åt det hållet men sedan tog låtmänniskan i mig över och tillsammans med Solblommas texter och melodier blev slutresultatet något annat. Många ljud på albumet kommer från syntar och trummaskiner. En del piano och stråkar blev det ändå till sist. Jag fastnade främst för Rolands maskinpark, eftersom jag för tillfället tyckte om deras mjuka analoga ljud mest: TR-808 & TR-606, Jupiter-4, Juno-106, System-100 mm. En del andra favoriter har också smugit sig in på albumet, som t ex KORG M1 & Yamaha FS1R. Det finns definitivt en 90-tals-influens i många ljudval. Arbetet med rytm och arr blev en interaktiv process, som pendlade mellan spontan känsla och funktion, med målet att hitta något jag inte gjort eller hört förut”.
Vad kan lyssnarna förvänta sig från resten av resan ner i helvetet tillsammans med Vergilius och dig?
Efter det att Vergilius och jag trippat på tå in i Limbo, där allting är ganska lugnt och stillsamt, åker vi vidare. Vi möter poeter, gamla grekiska filosofer, trehövdade hunden Kerberos, Minos och mördarflygfän. Men i dödsriket kan man inte dö, hur dödlig man än må vara. Vi lurar Lucifer och närmar oss Skärselden. I den sista och nionde kretsen välver sig en öppen himmel och på den solen, månen och stjärnorna. Tiden går; dagar följs av nätter. Snart stundar ändhållplatsen och Paradiset. Bara när du genomgått den mörka världen får du återse den ljusa och kärleken som väntar dig på bergets högsta to
Tags: Dante, dengudomligakomedin, helvetet, inferno, intervju, ladivinacommedia, solblomma, Solblommahedin, thedivinecomedy
Posted in SoLBLoMMa | No Comments »
Solblomma in Nordic Music Central!
Thursday, May 4th, 2023
Solblomma (Sweden) – Pale Like A Clown [Hall 1] (Single/Track From Forthcoming Album)
It’s been a while since Solblomma was last here, back in October 2021, just after we started, with a video for a re-released song called ‘The Station,’ one which, she said, “is about what all my songs are about. Waiting. Waiting for something … I do not know what”.
She’s usually highly productive so I should have guessed the 18-month gap during which I’ve waited for some new material was accounted for by the writing of an album. (Apart from the fact that she’s involved in all manner of other pursuits including theatre, children’s books, performing as a clown and writing headache inducing IQ puzzles).
Never underestimate this lady’s brainpower.
And what an album; one that gives her free rein to experiment with a ‘concept’; something she was born to do.
‘Tiptoe into limbo’, which will be released on May 19th is a monster of a thing and I suppose a natural consequence to where she was going with the 2016 compilation album, the last one, ‘Zombic Bombs and Dr Pouts.’
Its 11 compositions combine to tell a mystical tale set around Dante’s Divine Comedy but interwoven with the mundane reality of daily life in the 21st century in an epic production to rival that of the character Rael’s underworld adventure in Genesis’ ‘The Lamb lies down on Broadway’.
The story takes place in Hell, in Dante Alighieri’s allegorical poem La Divina Commedia. In his comedy, set around Easter in the year 1300, Dante undertakes a journey through the three kingdoms that are thought to await man after death: Inferno (Hell), Purgatorio (Purgatory) and Paradiso (Paradise).
But in Solblomma’s liberal interpretation of the work, the author is excluded. Apparently and unlike U2, he’s already found what he’s looking for. Instead, she makes the perilous journey herself, then with the Roman poet Virgil in tow, through two halls and the nine circles of Hell.
Along the way they get to encounter the underworld’s immortal ferryman Charon, cross the River Acheron, and voyage down through the funnel of Hell. They tiptoe into Limbo, meet Kerberos, the multi-headed Hound of Hades, fight with lions, hide in the Charles Wain (the star cluster in the Big Dipper) and then…check into a hotel!
Only Solblomma could end such an epic journey at a Travelodge reception desk.
This is the first track, ‘Pale like a clown’, released as the first single prior to the album, and possibly the only one as the album is only three weeks away.
She sets the scene:
“I’m lost in the woods and pale as a clown. Virgil, take my hand! The sun doesn’t belong here. We can tune the violin. Something good is waiting on the highest hill.”
Don’t get it? Well you haven’t entered the Solblomma psyche yet, that’s all. She gets you thinking right from the off. Yes, clowns are pale but they are also colourful as she well knows from dressing up as one. In what way is a clown a metaphor for pale?
Musically it starts off with a sound like a cruise liner leaving port; Phileas Fogg starting off on his 80-day trek around the world perhaps, and to a subdued melody not that dissimilar to Urban Cookie Collective’s ‘The Key, the Secret,’ which ticks a huge box for me straight away.
Then a powerful string section comes in which could be the prelude to a piece of symphonic metal before the main theme arrives, a peculiar melange of pop, electronic and even trip hop, wrapped up in break beats and that unique vocal of hers which can sound like Kate Bush on helium. And other substances.
Make no mistake about it; this is a composition, not a song. And for good measure you can dance to it. I’m not sure what Virgil would have made of that. When he isn’t working on his Aeneid.
This is possibly the most powerful piece I’ve heard from Solblomma, and I’ll certainly be reviewing the full album.
And for good measure she sets aside the heavily accentuated voice for a moment towards the end and proves, as if anyone ever doubted it, that she can sing perfectly sweetly in a ‘normal’ voice if she wants to.
I was talking only the other day about Denmark’s Slagger Lund, a character if ever there was one and how the music business needs them desperately to counteract the TV talent show blandness that has overwhelmed it in recent years.
Solblomma comes right out of the same mould.
The single is streaming now via Blomkraft Records, her own label.
Tags: Dante, Davidbentley, dengudomligakomedin, helvetet, inferno, ladivinacommedia, solblomma, Solblommahedin, thedivinecomedy
Posted in SoLBLoMMa | No Comments »
Station 21 – video of the week
Monday, October 4th, 2021
Video Of The Week – SoLBLoMMa (Sweden): Station 21
I always enjoy reviewing SoLBLoMMa. While I know her style is, let’s say, a little too abstract for some, she’s a very smart cookie who is always coming up with something different and entertaining and over the years she’s had more styles than Trinny Woodall’s skirts.
As well as a musician she’s a talented artist and filmmaker…and puppet master…and clown…and cartoonist…and IQ puzzle designer…and the list goes on, and this video is the first to feature her avatar, huge eyes and all, although the real-life SoLBLoMMa gets a look-in as well.
‘Station 21’ has previously been released as ‘Girl at the station’ but now a completely new mix comes along with the animated video, which in this case was made by filmmaker Per Claeson of Transparent Media.
She says, “The song is about what all my songs are about. Waiting. Waiting for something … I do not know what.” Yes, it is something I’ve noticed. And particularly in one of the last songs of hers that I reviewed, in which in the video she was Madame Butterfly, waiting for Pinkerton in a Swedish bus shelter. I’ll leave that one to your imagination. In another she reprised Tom Hanks, trapped in an airport transit lounge and unable to leave, just waiting and waiting for something, or someone.
She’s a deep thinker, a philosophy graduate if I remember. She adds, “I think it’s the waiting for what’s going to happen or not that makes us put up with not being happy, because we think it’s going to change one day. If life is not good, it can be good. Therein lies the pleasure. As long as there is hope to hold on to, you can survive. The condition turns out to be to its own advantage and the anxiety about what is delayed gives a kind of joy, a fantasised consolation, which provides compensation for reality, the barren.
The video makes reference, naturellement, to Becket’s ‘Waiting for Godot’ (what else?) and she makes the point that in that play “nothing happens twice. Twice is the smallest number to indicate eternal repetition… But in the middle of the repetitive, it is suggested where we are going. We know where to. The terminus is the same for all.” Alles klar? Keep up.
Or perhaps, don’t. The next nugget is, “But before that, I’m sitting on the platform with candles in my brain, waiting. One day Pinkerton comes by train and says he wants me. As long as it has not happened, it can happen and I will be happy.” So, still Waiting for Pinkerton?
And there’s always a train or two in her songs. Believe it or not she’s the archetypal rail buff who can recite reams of train numbers and where she logged them.
In the video you’ll also see the Roman poet Virgil, for reasons that are lost on me, together with Swedish film director Ingmar Bergman (ditto) and SoLBLoMMa’s two mannequins, the original Miriam (who wears candles in her brain) and more recent family member Birgit. And yes, they are real life-sized mannequins which often appear on stage with her.
It also includes brief images of her as she appeared in a home-made video for the song ‘She said nothing’, which I would recommend as probably the best song she has written.
By now you’ve probably concluded that she’s barking but believe me, she isn’t; she simply knows how to take performance art to a different level, irrespective of whether or not her audience can attain that level themselves.
It seems she’s in the process of writing “a new album that takes place in The Divine Comedy. Virgil and I travel by train through the nine circles. Dante is not with us. He is standing on the mountain – he has already found what he is looking for.”
‘Nuff said.
David Bentley
Air Transport Economist/Analyst. Contemporary Music reviewer specialising in the Nordic countries.
Tags: girl at the station, solblomma, Solblommahedin
Posted in SoLBLoMMa | No Comments »
Hymn intervju: Solblomma – tåg- och tonkonstnär
Tuesday, January 26th, 2021
Solblomma – tåg- och tonkonstnär
Av Anton Lindskog 2021-01-26
Sedan slutet av 90-talet har hon gjort skruvad elektronisk pop influerad av rymden, präglad av det nordiska folkmusikarvet och – inte minst hennes egna, mycket säregna sångstil. HYMN tyckte det var dags att stifta närmre bekantskap med Solblomma.
Debutalbumet från 1997, utgiven under dåvarande artistnamnet SARA, hör bland de märkligare som släppts i Sverige. Ett experimentellt apokalyptiskt triphop-album som frammanade jämförelser med bland andra Björk och Kate Bush.
Som SARA hann hon även med en kort sejour som kommersiell popstjärna på EMI runt millennieskiftet men förstod snabbt att storbolagsvärlden inte var något för henne och valde att återvända till sitt egna, konstnärliga uttryck. Hon har gjort skev electropop under namnet kiN, tolkat svenska folkvisor, spelat med jazzsaxofonisten Michael Adkins och blev Solblomma år 2012.
Vid sida av musiken jobbar hon med dock- och maskteater och ligger även bakom ett interaktivt IQ-pussel (https://sol-iq.net/ ) och böcker och musik för barn. HYMN ställde några frågor till artisten (och tågentusiasten) Solblomma.
Vem är solblomma?
– En tåg- och tonkonstnär. En artist med kroppen bubblande av uttrycksbehov. Jag är enstöring och sällskaplig i ett slag. Går helst till mina giraffer i hamnen och ibland på kalas och så samlar jag på gummiankor. Men först och främst är jag popsångerska som också komponerar musik, det har jag alltid varit.
Vad inspirerar Solblomma?
– Opera, litteratur och att flanera ensam i staden och se båtarna. Böcker, museum och att titta på akvariefiskar i djuraffärer. Om jag inte gjorde det skulle alla mina sånger handla om Madame Butterfly som sitter på perrongen med brasor i håret och väntar på Godot. För hela livet har jag känt det som att jag står på ett berg och väntar på något.
– Just nu läser jag Livets stråle av Michail Bulgakov. Den har inspirerat min nästa sång som kommer att handla om Kriget under Solen.
Vi är vana vid att höra dig sjunga på engelska. Varför har du valt att gå över till svenska på dina senaste singlar?
– Ibland kommer Ingmar Bergmans ”dämoner” även till mig. Jag bestämde mig för att komponera en svensk sång om dem, vilket blev ”Dårarna”. Sedan blev det fler på svenska, bland annat min senaste sång ”Dansa” som är inspirerad av Harry Martinsons dystopiska science fiction-epos Aniara. Däremellan kom ”Som du” som är en kärlekssång till en författare. Men den kärleken är slut. Nu kommer jag att släppa varannan sång på svenska och varannan på engelska.
Vad har du tagit med dig från tid på EMI?
– Ingenting. På ett storbolag är man bara en liten stackare bland andra. Det enda du kan göra är att vänta, tjata och hoppas att de förstår att plocka fram en diger penningpung för just din akt. Kanske gör de det, kanske inte. Om man är artist, brinnande konstnär i ideellt skapande kan skivbolagsbyråkrati trasa sönder dig totalt.
Vid sidan av musiken är ditt intresse för tåg väldokumenterat, bland annat på ditt Instagram-konto. Varifrån kommer det intresset?
– Jag har älskat tåg, ända sedan jag var liten. Det är något särskilt med ljuden, lukten, kaffet i restaurangvagnen, konduktören och främlingarna man möter som sedan är borta för evigt. När jag färdas med tåg över broar och genom havrefält är det som att vara i utrymmet mellan himlen, helvetet och uppståndelsen. Det är det bästa! Träden och fåren springer utanför kupéfönstret och inget känns viktigt mer.
Du skriver ju även både böcker och musik för barn. På vilket sätt är det annorlunda?
– Många vuxna är förlamade under identitetsängslighet och komplex. De följer mönster, mode och hjälten framför sig hellre än att tänka själv. Barnen verkar bortom manualer och osynliga regelverk. De är öppna kärl för intryck och helt ärliga. Därför tycker jag att det är lättare att göra konst för dem.
Solblomma är aktuell med singlarna ”Dansa” och ”Som du”, dokumenterar sina tågresor på Instagram och släpper snart barnskivan ’Ruskigt bra!’ med jazzmusikern Joakim Simonsson. Läs mer om Solblomma här.
Tags: hymn, intervju, solblomma, Solblommahedin
Posted in SoLBLoMMa | No Comments »